STRECHIN EQUALS MENTAL CASE ?

Oh herreguud.. har just strechat och asso har såna delade känslor.


När jag strechar så liksom, det gör ju ont. Nu låter det som värsta tortyren men liksom man tar ju i för att sträcka sina muskler and that hurts like hell.. och det plus att man börjar typ andas jävligt dåligt ( a.k.a hyperventilera - jag är väldigt dålig på att tänka på andningen under strech ). Testa göra det, jag blir alltid så nära att gråta.

Nu låter jag som ett seriöst psycho men jag är nog lite känslosamt instabil, bara att jag aldrig visar det annars.. syftar då på allt med min bror, det gör fortfarande ont och jag kan inte fatta hur han inte är här. Plus att jag inte gråter speciellt mycket längre utan det ligger bara och kokar och kokar. Så när jag strechar så blir jag typ total mental case och vill börja störtböla..

Jag ser hur jag gör framsteg inom strechningen ( dock inte lika snabbt som jag vill ) men det är fan kämpigt för jag mår på ett sätt utmärkt efteråt för känns så jävla bra efter att ha klarat igenom ett helt pass - men samtidigt så mår jag dåligt så det är sjukt. Vill seriöst gråta utav alla faktorer som slår och man börjar ju undra: äre värt de ?

Men så börjar jag tänka: jag kan ju inte sluta strecha för detta, för då är det ju samma sak som att ge upp dansen. Jag måste ju strecha för att bli en bättre dansare, eller åtminstone hålla mig på den nivån där jag är. Så ah, kände bara att jag ville få av detta från mitt bröst.  I AM kinda fucked up.. but then again.. who isn't.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0