DANCE ISN'T SOMETHING I DO - IT'S SOMETHING I AM!

So many thoughts..
..so litle money.






Sitter här och har just tryckt i mig pizza. Köpte en tefats pizza tidigare idag ( typ som dubbel calzone, som två pizzor ovanpå varandra ) och varför jag gör det är för att jag är smart. För det kostar kanske 20 spänn mer än en vanlig pizza, men man klarar sig helt å hållet på halva så då har man pizza kvar tills dagen efter  :)

... om jag bara kunde hålla mig och inte käka upp andra halvan alldeles för sent som jag alltid gör, suck.

Men ah, sitter och tänker på framtiden.. speciellt den väldigt nära framtiden. Har ingen aning om hur jag ska göra med dansen. Dem förlängde ju utbildningen med ett halvår och jag älskar verkligen det: att få vara med dessa underbara människor ett halvår mer, att verkligen kunna satsa på dansen, att utvecklas ännu mer ( för det vet jag att jag har gjort ) och att ah, få lära mig de sakerna som vi ska få lära oss ( att fotografera dans, pr mm. )

 

 
Men hur ska jag betala det ?


Mamma behöver såklart hjälp med att betala här hemma på samma sätt som brorsan betalade när han bodde hemma: 4000;- i månaden för mitt rum, min mat, min tvätt och all el jag använder som dator, tv o.s.v vilket är helt logiskt. Mamma vill att jag ska gå till soc och det kan man väll även fast jag inte vill.. men dem ger ju inte så värst mycket pengar till än så inte har jag kvar något efter dem där 4000;- nästan och om jag nu mot all förmodan skulle råka få jobba lite och få extra pengar, så tar ju soc dem lika snabbt. Så hur fan ska jag göra ?!!? Kan inte bara någon give me a break liksom och ge mig ett jobb.

Dansterminen kostar ca 6800;- och hur ska jag få råd med det ( ? ) För samtidigt känns det nästan som ett måste: jag vill ju dansa, jag har dansat i 1 år nu och ska inte få vara med på min slutproduktion.. what kind of bullshit är de liksom ?!!? Jag trodde liksom att någon större makt skulle throw me a bone i och med att jag betalade hela första året själv genom att jobba samtidigt som jag gick i skolan så lite tur skulle man väl kunna få ? Men neeej daa.. Att jag är en grym dansare och att jag har grym utvecklings potential hjälper inte det heller.. what's a guy have to do to get some help around here ?!!? Har jag inte kämpat nog ?  Jag har heller inte kunnat göra någonting under de senaste 2 månaderna p.g.a 0;- på kontot. Så även om jag skulle få 6800;- i handen så skulle mitt liv fortfarande vara messed up. Men det skulle ändå gå att leva med.. delvis. För då skulle jag få dansa.

Det är inte förens den senaste terminen som jag verkligen insett hur viktigt dans är för mig. Hur jag är skapad för att dansa:  Jag började dansa när jag var 9 år på Aktiv Ungdom, 1 gång ( Jazz och show ) i veckan och slutade när jag var 15 år för att försöka leta upp någon bättre streetdance grupp i Stockholms området att dansa i. Jag dansade 1 gång i veckan vilket är ingenting om man vill utvecklas.. ändå när jag var hos en sjukgymnast vid 16 års åldern och kollade min rygg så frågade hon om jag dansade, för jag hade tydligen en rygg som en dansare. Till mig så säger det att min kropp är skapad för att dansa, för träning 1 gång i veckan gör inte mycket för kroppen men ändå var jag byggd för att dansa, plus att jag hade inte dansat på över 1 år då. 

.. och jag vet att jag kan dansa. Inte bara för att folk säger att jag kan det, eller för att folk säger att jag utvecklas. Utan för att jag tror på det. Jag vet att om jag skulle vilja bli en utav Sveriges grymmaste dansare, så skulle jag bli det bara jag la manken till. Ända sen jag var liten... alla ville bli sångare eller sångerskor, men jag trivdes bäst som bakgrunds dansare haha.

Så just nu vet jag inte hur eller vad jag vill. Dans yrket är så jäkla fyllt med konkurrans också - plus att ( jag kommer fan inte ihåg vem som sa det men det är sant ) dansare jobbar mest utav alla men får minst betalt. Jag kan ha en danslektion med ungar men jag får bara betalt för dem 2 timmarna. Jag får inte betalt för att jag i kanske mer än 1 månad letat musik och sedan försökt komma på en koreografi. Så det är ett jävla slit för ganska lite... äre det jag vill ?  

Det är där som jag också känner mig tvistad. Men jag vet att jag behöver inte tänka på det nu, det jag ska tänka på är hur jag ska få ihop pengarna för dansterminen för jag måste dansa. När jag började på YF så kände jag verkligen att: daaamn.. det har fattats något i mitt liv. Jag fattade inte förens då hur mycket jag verkligen hade saknat att stå framför en spegel i ett rum med en grupp människor och att få kämpa för att se så bra ut som möjligt.. att visa upp stegen på bäst sätt. Men det jag verkligen hade saknat var att få uppträda! Att få stå på scenen, att få visa upp det jag kämpar för i över 1 termin och ah.. att få göra det jag gillar mest.


Att få dansa.
För att dansa är inte bara något du gör..
det är något du är

För jag tror att alla som är något inom dansvärlden idag.. dem har alltid dansat. Dem har alltid haft känslan för det. Om man inte kan dansa och inte har någon rytm i kroppen så kan man säkert arbeta upp den... men du kan inte bli något större om du inte har det i blodet.. i själen.


woow, värsta Tomas DiLeva moment här också haha.
starting to get all religious and shit over here
xD



Men det är vad jag tror i alla fall :)  Jag får bara be att jag får någon hjälp på vägen, att det finns någon där ute som kan hjälpa mig. Men det börjar bli tight med tid, för i slutet av Januari börjar vi.. och då kommer dem förvänta sig checkar utav oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0