longlivethe90s

Nu åker jag snart.
Klockan tickar: tick.. tack.. tick.. tack.


Jag ska få åka hem... alltså jag vet, det låter helt corny. Men det är seriöst så jag känner, jag känner mig så i fred när jag är där: alla pratar språket som jag knappt förstår men ändå så känns det som om att folket där förstår mig mer än någon annan... konstigt - I know, men det är känslan av att höra till som tar tag i mig.

Samtidigt fasar jag den här resan: Hur kommer den bli  ?  

Mitt livs egna halloween inträffar exakt då jag är i Ungern - exakt som förra året. Jag kommer ihåg hur jag vaknade upp och såg min farbror som sa att mamma var i telefonen och att hon ville prata - jag och syrran sprang i ren panik till telefonen medans våra kusiner satt och fattade ingenting, men Melinda hann före och jag fick läsa på hennes kroppspråk, nej.. neej, neeeeej!!!

Jag föll ihop på det kalla stengolvet och skrek, jag kunde inte sluta, farmor höll om mig men det var som om att jag inte fanns där längre - det fanns bara ett skal kvar utav mig och för att bevisa att något fanns kvar så var jag tvungen att skrika. De värsta som någonsin kunde hända mig hade hänt på en plats som jag älskar mer än allt annat.  Hur kan kärlek ligga så invävt med helvetet ?!!?

Jag skrek och skrek och skrek.. det fanns inget annat att göra, om jag skriker tillräckligt mycket så kanske allting tillslut bara sprängs och vi hamnar i inget  ( ? )  Jag var förstörd, min värld hade rivits ner och jag var blottad för hela världen.. jag, som alltid haft världens järn ridå som skydd stod nu med inget mer än ett snöre på kroppen!  

Kommer ihåg hur jag och Melinda tillslut försökte kravla in i sovrummet brevid och lägga oss i sängen, samtidigt som vi skrek ut våra lungor och kudden var blöt som leran utanför på bara några sekunder. Kommer sen bara ihåg hur jag vaknar upp av att alla kollar på mig och jag fattade vart jag hade hamnat och började gallskrika och gråta om och om igen.. jag hade tydligen svimmat under kudden.

Det var bara att skrika och gråta. Det var det ända som existerade under det närmsta timmarna. Skrika och gråta, skrika och gråta, skrika och gråta och om du hade tur så slocknade du tillslut p.g.a utmattning. Kommer ihåg att senare på dagen så var allting nollställt, satt jag ner så satt jag bara, låg jag så låg jag bara och stirrade in i väggen. Min faster och mina kusiner kom tillslut in och matade mig med yoghurt för att jag skulle få i mig mat, så fort jag fått i mig den så somnade jag igen - sov jag så hade det aldrig hänt.

Fattar inte hur det kan ha gått 1 år, eller... 1 år nästa fredag.  Hur fan har jag klarat det  ?  Med skolan och allt.. fast, har jag klarat det  ?  Betygen fick lida, vännerna fick lida - allting fick lida. Är inte ens nära att vara den starka och kärleksfulla person som jag en gång var.. jag kämpar mot det men nej, kommer aldrig bli återställd.

Brorsan, saknar dig så sjukt mycket. 1 år - 1 månad it makes no difference, it's all screwed up anyways!  Börjar gråta nu när jag tänker på hur jag vill höra din röst, höra dig säga något på engelska. Ditt och mitt språk, för seriöst, det ända som är skillnad nu från då är att man inte är lika känslig för allt nu som då. Men jag saknar dig lika mycket då om inte mer, det är så mycket som du missar och så mycket som jag själv missar p.g.a att du inte finns här. Jag har blivit en sämre person p.g.a detta, en sån som jag själv brukade tycka synd om förut. Du var mitt allt, du lärde mig allting - du var min lärare i livet och du var inte klar... du försvann för snabbt och här stod jag helt blottad och ensam och ingen som kunde fylla din plats.  Jag behöver dig som ett nyfött barn behöver sin mor  -  som en fågel som just fått sina vingar så är du vinden under dem.

Vet du vad ?

Jag testade din bil häromdagen för att se så att den funkar bara och jag måste erkänna att jag har fortfarande körandet i blodet, så lätt!  JAG förklarade t.o.m för Lisa hur man finner dragläget o.s.v. Tänk dig! Du hade bara kört med mig i 2 månader och redan efter det så kan jag lära ut... du var den grymmaste läraren någonsin.

Broooooooooooooooooooooooooooooor!!! Jag vill inte det här, jag vill åka till Ungern med kärlek i hjärtat men istället så känner jag ångesten och paniken i bakgrunden, liknande rök som sprider sig sakta men säkert. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera när jag kommer dit, hur jag kommer reagera den dagen ( 31. Juli ).  Jag vet bara att bilden utav min fabror sittandes på huk framför min säng är det sista jag någonsin vill se, det är det hemskaste jag skulle kunna se och jag gråter bara jag tänker på det. Vaarföör du ? Varför en sån underbar ängel som du ?!!?

Jag kan komma på tusentals med människor som skulle kunna få gå före dig, som förtjänar döden tusentals med gånger mer än dig.. vaarföör du ?  Men även om det inte är ofta så känner jag din värma då och då.. jag känner att du är nära och finns runt om mig. Om jag ändå kunde få krama dig, få hålla om dig och få skratta med dig!

http://longlivethe90s.blogg.se/2008/august/utkast-alskade-bror.html#comment

Snart 1 år... ett heeeeelt år, känns inte ens som en månad.
Känner mig just nu som ett uttömt skal, kinderna är fuktiga och paniken
bara ökar och ökar för varje dag som kommer... ökar p.g.a okunskapen.

vad kommer hända ?

jag älskar dig bror så jävla mycket, underbaraste människan jag någonsin träffat  x'(

ooooooh, jag kan inte förstå det.. hur kan en person så stor som Michael ha gått bort!!




Jag fattar det inte.. det är inte logiskt hur någon så stor och magnifik kan ha lämnat oss.. det var ju min tur att få se honom!!

Har just kommit hem från minnesstunden uppe på Sergels Torg och det var jätte mysigt verkligen. Dem hade en liten stereo som dem spelade Michael´s musik med och så hade dem prytt en utan pelarna där med affisher och bilder på Michael, så grymt vackert!  Själv la man dit 2 ljus och en affisch på Michael som ung.

Det gör mig verkligen så ledsen det här, kan inte förstå och börjar bli seriöst irriterad på folk som säger: det kommer gå över, det är ju inte som om att du kände honom eller det är ju inte som om att det vore en släkting till dig - men joooo!

Ni fattar det inte då, hur det är att ha en person som du följer genom ditt liv och som du ser upp till som sedan går bort. Jag har gråtit hur mycket som helst över detta för det känns verkligen som om att han vore en person som jag känner, en person som jag skulle kunnat vara släkt med mm. Det gör verkligen det...
Och jag om någon vet hur det är att förlora någon nära så kom inte ens och snacka om det med mig, så jag vet att det kommer bli lättare att leva med.. men det gör det inte lättare just nu. Låt mig, låt oss sörja !

För enligt mig så var han den störste. Det fanns ingen före honom som uppnått lika mycket som han gjort och det kommer heller inte kunna komma någon som kan göra det... det han gjort är mer än vad folk kan drömma om och därför har en jorden förlorat något stort, en person som levande redan då var en legend. Han var något unikt och ingen är ens i närheten utav hans storhet!  Michael Jackson var känd för att ha dem största och mest ihållande fansen av alla kändisar som finns och det är ju bara för att vi förstod hans storhet medan han levde - vi förstod att han var och är den störste!

Sen kan jag även säga att mer än hälften av alla som kom idag var i min ålder och det är också en sak som Michael är känd för, att hans fans är så unga att dem inte ens levde under hans storhetstid och bara det bevisar att hans musik kommer leva vidare för vi kommer leva i minst 50 år till och jag och många fler kommer sprida hans musik till de som kommer efter oss!

WHY ? WHYYY ?!!?
Varför tar man semester i Juli ? Kan någon säga mig det ?!!?


Ska jobba idag * yeaaj * men börjar inte förens 14.00 och tänkte då att jag skulle hinna dra ner på stan innan och klippa mig ( klippa allting lite kortare bara ) men neeeeej.. Niklas måste fortsätta gå runt med crazy hair som vägrar stylas!

Varför undrar säkert ni ( ? )

Jooooo för att mr. hairdresser har valt att ta semester till den 15.e juli  -  HOW RUUDEE!!  Ego, tänker bara på sig själv och inte oss andra som vill se fräscha ut  :(  Så nu måste jag vänta till den 15.e innan jag kan få snyggish hår igen, men men - life goes on.. även om det är jobbigt!

Talk to y'all later  ;) 

Hellu gott folk!
Kanibalism på gång ?


Har inte skrivit mycket för har inte haft viljan.. har vart lite fucked up den senaste veckan men nu börjar man stabiliseras.
Orsaken till allt detta är som många nog fattar p.g.a bortgången utav Michael Jackson som var enormt stor gud för mig!

Kommer förhoppningsvis börja skriva lite mer snart men ville bara hoppa in och säga att på tisdag ( 7/7 ) så kommer fans från hela Stockholms området och mer samlas på Plattan för att hedra Michael. Sörja tillsammans och hedra honom för den levande legend han var.. som en egen begravnings-ceremoni, ett sista farväl.

Jag själv kommer åka med 2 andra härifrån Östertälje och kommer möta upp kompisar där så kom gärna alla som kan. Klockan 16.12 är tiden då alla kommer samlas och vi kommer ta 15.00 tåget från Östertälje.

Michael gav så mycket i sitt liv så det minsta vi kan göra är att tillsammans ge honom en tyst minut.