longlivethe90s

Heeellooo good peeoplee!!
How are ya'll doin' ?


Shit, så mycket saker att skriva som bara vill ut ur mitt huvud och det slutar upp med att ingenting skrivs, ironin där alltså. 

Men nu är jag hemma i alla fall efter att ha vart i Ungern i typ lite mer än 3 veckor och vet ni vad: jag ville stanna kvar!
Jag har haft det så underbart, liksom nu i efterhand så är det också så mycket lättare att uppskatta det man gjort tidigare och jag vet bara att jag vill tillbaks så snabbt som möjligt - jag vill heeeem!

Under hela dagarna har vi legat och stekt i solen. Graderna har legat på ca 36 grader i skuggan i över 2 veckor, vi har käkat på restaurang typ var tredje dag där jag då hittade en Bacardi lista med drinkar som jag gick igenom, a.k.a Dagens Drink!  Jag gjorde det i utforskande syfte eftersom jag vill bli bartender... pff, ah juste  x) 

Men vi kan köra lite punkter annars kommer jag inte få ut något alls.

• Killar: Ämnet alla vill höra om och ah, jag är twistad. I Sverige så om jag
  gör en 360° snurr så kommer jag se ca 5 snygga killar. Men i ungern
  måste man stå typ 5 timmar för att se så många snygga killar. Men i
  Ungern så är dem även antingen skit fula á la Bonde som tappat tänder
  eller så är dem Future-Baby-Daddy material. Det är sån kontrast liksom
  men samtidigt.. som alla känner mig så vilka gillar jag ? Joo, de mörka.
  
  Jag har en enorm passion för chocolat boys men nu snackar jag inte om
  dem utan jag snackar blatte booiz, södertälje import liksom och i Ungern..
  vilka märker jag som faller i min smak ? Zigenarna. ( Det rätta ordet heter
  'romer'  men jag säger alltid zigenare och det är verkligen inte i något
  nedlåtande ton. )
  
  Men det roliga är att i Ungern så är zigenarna det bad roots, liksom de
  kriminella, smutsiga o.s.v och här i Sverige så älskar jag mitt ögongodis
  á la Ronna-bo vilket också ofta ses som något dåligt  -  Am I into bad
  boys maybe  ?  I THINK SOO..  HAHA!  Men så ja, det fanns ögongodis
  men så fort jag kom till Sverige så märkte jag liksom hur: neeej, det
  fanns det inte!
  
  Thiiis is where the candy is at!
  
• Kultur: Over to something more serious, även om killsnack is some
  serious shit alltså!  Men maten - oooooh maten.. inget slår den ungerska
  maten alltså. Speciellt om den är lagad med lika mycket kärlek som när
  min farmor lagarden - nagyon finom!  Men ah det finns liksom så mycket
  goda rätter i Ungern och jag har alltid typ sett ner på svensk mat. Svensk
  mat kan dock vara FETT gott - ni skulle smaka min mammas köttfärslimpa,
  delisch - men liksom i estik och liksom upplevelse så är inte falukorv med
  potatismos en top-fem precis om ni fattar vad jag menar.
  
  Sen har vi ju språket och oh-my-god! Jag ÄLSKAR att kunna prata ungerska,
  även om jag inte kan det så är det så jävla skönt alltså att ändå få sig
  förstådd med den förorts ungerska jag snackar, haha. När jag kom hem till
  Sverige så var jag så fucked up så att jag gick fram till kassörskan och sa:
  bocsánat, ez menyibe kerü... ouwh. Jag gick alltså fram och skulle fråga
  hur mycket en korvmeny kostade och började på ungerska, heellooo (?!!?)
  Men ännu värre var det ju då jag skulle beställa hamburgare på Mc Donalds 
  i Ungern och eftersom jag kan praktiskt taget flytande engelska ( bättre
  engelska än vad min pappa och farbröder kan ungerska ) så får jag alltid
  beställa. Inte för att ungrare på något sätt kan engelska men när man ska
  beställa till typ 17 pers så är det bättre om en person som verkligen vet vad
  han säger får beställa. Så där ställer jag mig så extremt påverkad utav 
  ungerskan eftersom jag i år verkligen försökt att prata så mycket jag och
  börjar snacka: Yes, and I would like kicsit ketchup and van só ?
  Hade ni förstått det där ?  
  
  Kicsit - lite
  Van só - har ni salt
  
  Visste jag vad jag sa ? Noooo..
  
  Där går jag fram och ska snacka engelska och är så påverkad utav det
  ungerska språket att jag under hela tiden hörde 3 olika ord på allt jag sa:
  ungerska, svenska eller engelska och efter det där så svor jag på att
  aldrig beställa på engelska igen för jag kan fullt ut beställa på ungerska
  bara det att jag får tänka lite extra då och så snackade jag engelska nu
  mest för att jag var van vid att alltid få göra det för efteråt fattade jag inte
  alls varför jag valde engelska, pff.
  
  Juuusteee... så efter ett tag såg jag hur förvirrad kassörskan blev och min
  farbror viskade då till mig bara: du blandar ungerska och engelska. HAHA!
  Vi brukar alltid säga åt farmor och farfar att dem ofta pratar svenska med
  ungrare för dem glömmer liksom bort vilket språk dem snackar hahaaha  x)
  Så ja, man blev väl lite senil av att höra ungerska hela dagarna. Farmor
  slutade t.o.m att snacka på svenska med mig eftersom jag alltid svarade
  tillbaka på ungerska till henna. Så ibland fick jag tillslut säga bara: alltså
  farmor sådär mycket förstår jag inte, haha!  Men det var ändå en grym
  upplevelse att verkligen ha det runt om sig så, 24/7 liksom. Min farfar som är
  väldigt tråkig på det sättet att han bara pratar svenska med barnbarnen
  ( hans logistik är väl att han antingen pratar ungerska eller ingen alls )
  började t.o.m att svara mig på ungerska  ^^  Så ah, älskade det verkligen!
  
• Bror ( Jag skriver detta för min skull för att få ut känslor, är du känslig så läs
  inte ) : och ah, här kommer ju då det jobbigaste under hela resan. Tror jag
  ska vara lite "kortfattad" här. Men veckan började i alla fall med att vi varje
  natt tände underbara gravljus i fönstret som lös rött i hela rummet för våran
  älskade Mullis. Jag tog det ganska lugnt ändå och ville liksom inte riktigt 
  tänka på något.. vissa nätter blev det dock så svårt, fick ångest och
  hjärtklappning när jag började tänka på hur jag skulle somna nu och sen
  kanske vakna upp dagen efter och få se allt igen och eftersom jag var där
  jag var så var det även tyvärr mycket lättare att spela upp allting i huvudet
  hur allting gick till förra året: jag och syster skrikandes ihopkrupna på det
  iskalla golvet, jag som svimmar i sängen och sedan blir matad utav min
  faster..
  
  Hemska, hemska bilder..
  
  Men i alla fall. Veckan fortsatte och sedan kom the d day. Jag var lugn hela
  dagen och trodde att jag bara skulle fortsätta leva i den här rökfyllda
  bubblan som jag lever i, det är så jag upplevt mina känslor för allt detta - 
  allting är  suddigt och jag stänger ut alla känslor. Men så på kvällen så kom
  min syster och sa: mamma skickade nyss ett mess och skrev att det var ett
  hav av blommor hos Mullis nu... Melinda stod stilla i 5 sek sen gick hon
  knäpptyst in i vårt hus till vårt sovrum, jag följde efter henne men efter 30 sek
  så förstod jag att vi båda var påväg mot samma ställe. Vi kastade oss i
  sängen och kröp ihop tillsammans.. jag grät mest av sorg men efter ett tag
  när jag fattade att jag grät så grät jag mest av panik och räddsla. Det var så
  likt förra gången, så hemskt. Melinda gick iväg efter ett tag för att ringa
  mamma men jag kunde inte sluta gråta. Tillslut så hamnade jag bara i
  fosterställningen med Mullis tröja hårt hållen i min hand skrikandes och
  gråtandes, Jag var tillbaka på ruta 1.
  
  Vi hade besök, en bekant och hans son hade kommit till oss för att bo hos
  oss i 2 dagar och det var så jobbigt att inte kunna vara med dem.  Efter en
  lång stund, pappa hade lagt sig brevid mig och jag hade somnat, så
  försökte jag gå ut. Jag öppnade en breezer och gjorde mig redo för att gå
  ut och vara social men så fort jag gått ut och kommit till halva gården vände
  jag bara om och gick och la mig igen, fosterställning och allt.
  
  Efter en halvtimma / 45 min så klarade jag att komma ut och sen dess har
  typ funnit mig själv i fred. Jag har fortfarande den rökfyllda bubblan runt om
  mig, men jag kräver den inte lika mycket nu som jag kanske gjorde förut
  utan den är där för att skydda mig.
  
• Resan: Men min resa har ändå vart underbar och jag har haft det så extremt
  kul. Nu ser jag mig mer och mer som en ungrare. Om någon har frågat förut:
  Är du svensk ? Så har jag aldrig bara sagt 'ja' utan jag säger alltid: "Ah fast
  halv"- eller "halvsvensk och halvungersk" och nu känns det verkligen som att
  det är så jävla sant. Skiter i vad folk säger att dem tycker att jag ignorerar min
  svenska sida men liksom hallå ?!!? Jag ignorerar den inte, den tittar mig rakt
  i ansiktet när jag kollar i spegeln: Blåa ögonen, blont hår orginalt o.s.v. ALLA
  vet att jag är svensk så varför spä på det ? Jag är ungrare också, jag har det i
  mitt blod och kommer aldrig skyla över det. Jag spär på min ungerska sida för
  att den svenska sidan är så uppenbar. Så ah, man kan säga att min ungerska
  sida har fått mycket mera luft och ryggrad och det är jag enormt stolt över
  faktiskt  :)